terapi för själen

Hur underbart är det inte att ta hundarna ut i skogen..... allt är tyst, det enda man hör är fåglarna o vattnet som porlar i bäcken... det måste vara det här som kallas för terapi för själen...

Sen att se hur Azlan och Roffe stannar upp, känner in nån doft... vädrar... tar några steg för att sen återgå till sitt upptäckande äventyr bland ris o snår...

Våren är helt underbar!

Men tur att vi hann tillbaka innan regnet kom, nu ligger två sovande svarta mjuka voffar i sina biabäddar och sover gott.
Själv sitter jag här och väntar på mannen så att vi kan äta nångång....
Min mage kurrar.

Haré bra alla Ni som läser!
// Pia


Matte, jag är trött, - låt mig sova!!!


Jag är en kille som VET hur man slappar!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0