så var sommaren förbi...
Lite å ingen uppdatering här i Roffe bloggen.
Det beror helt enkelt på att det hänt nån speciellt. Tanken var att vi skulle ställa Roffe i Alfta, men vi ställde in i sista sekunden då jag haft så mycket förvärkar. Ville inte riskera nåt i onödan.
Träningen har legat på is, skittrist men jag har verkligen inte orkat. Min värk i kroppen har gått upp å ner i sommar så jag har helt enkelt inte haft nån ork. Kände att det var lika bra att lägga allt på hyllan ett tag.
Därmed inte sagt att vi inte engagerat oss i voffarna. Tvärtom. Vi har nog aldrig varit ute så mkt i skog o mark. Azlan är i finfin form. Midjan är tillbaka, glansen i hans ögon likaså.
Azlan är nämligen en sådan kille som behöver få vara med, annars blir han deppig. Han är ingen sällskaps hund som nöjer sig med några rastningsprommisar per dag. Nej, han vill göra saker, ha ett syfte..
Eftersom min mage inte har blivit mindre i sommar så har jag haft lite svårt att ta med honom på längre turer.. men tur att svärfar har en fyrhjuling. Azlan älskar att få följa med då vi kör fyrhjulingen i skogen. Och efterom vår lilleman Isaac älskar att åka allt som har en motor så har vi slagit massa flugor i en smäll. Isaac får åka fyrhjuling, Azlan får aktivering. Sen har vi kört lite uppletande, men absolut inget märkvärdigt!
Sen har det varit så varmt vissa dagar att de faktiskt mått bäst av att ligga inomhus. Tur att vi har en stor hall, ca 15 kvm o att vi lagt in klinker... för det har gett dem en välförtjänt svalka. Vissa dagar har vi till å med varit tvungen att ha en xtra fläkt stående i hallen för att ge hundarna svalka.
När vi varit ute med dom har Roffe ofta lagt sig i Isaacs lilla baby pool, haha ni kan ju tänka er hur det såg ut!!!
Vi har nu 33 dagar kvar till bebis. Hade planerat att gå tävlingslydnadskursen med Roffe i höst, men jag tror att det kommer att bli tajt, så det får bli allmänlydnaden då vi känner oss redo, så får vi ta tävlingslydnaden sedan.. Sen får vi se om det blir nån tävling i framtiden eller inte...
Roffe har kommit in i könsmognaden men det enda som märks av det är att han lyfter benet mot allting o att han blivit mer sprallig o yvig i sättet. Azlan o Roffe är som bröder, men Azlan visar helt klart att det är han som bestämmer. Roffe försöker inte ens klättra i rang. Ibland blir det lite gruff, men Roffe inser fort att det inte är lönt, o ger sig. Roffe är verkligen fäst vid Azlan. När C har varit ute o löptränat med Azlan blir Roffe såååååå glad när de äntligen!!!! är hemma igen, han rusar fram till Azlan o slickar honom i mungipan!! Så de har verkligen glädje av varandra. Och Azlan blir som valp på nytt o springer o de busar här ute. De trivs verkligen ihop.
Roffe har fått börja följa med när C springer, men det blir inte lika långa rundor som Azlan får följa med på, han är lite för ung ännu, vi vill ta det lugnt o bygga upp honom sakta med säkert.
Vi är enormt glada över våra otroligt fina hundar som vi fått äran att äga.
Tack Kennel Rottrobis!
Nu ska den gravida mamman lägga sig i den nyss renbäddade sängen o vila tills resten av familjen kommer hem.
Ha de!
Det beror helt enkelt på att det hänt nån speciellt. Tanken var att vi skulle ställa Roffe i Alfta, men vi ställde in i sista sekunden då jag haft så mycket förvärkar. Ville inte riskera nåt i onödan.
Träningen har legat på is, skittrist men jag har verkligen inte orkat. Min värk i kroppen har gått upp å ner i sommar så jag har helt enkelt inte haft nån ork. Kände att det var lika bra att lägga allt på hyllan ett tag.
Därmed inte sagt att vi inte engagerat oss i voffarna. Tvärtom. Vi har nog aldrig varit ute så mkt i skog o mark. Azlan är i finfin form. Midjan är tillbaka, glansen i hans ögon likaså.
Azlan är nämligen en sådan kille som behöver få vara med, annars blir han deppig. Han är ingen sällskaps hund som nöjer sig med några rastningsprommisar per dag. Nej, han vill göra saker, ha ett syfte..
Eftersom min mage inte har blivit mindre i sommar så har jag haft lite svårt att ta med honom på längre turer.. men tur att svärfar har en fyrhjuling. Azlan älskar att få följa med då vi kör fyrhjulingen i skogen. Och efterom vår lilleman Isaac älskar att åka allt som har en motor så har vi slagit massa flugor i en smäll. Isaac får åka fyrhjuling, Azlan får aktivering. Sen har vi kört lite uppletande, men absolut inget märkvärdigt!
Sen har det varit så varmt vissa dagar att de faktiskt mått bäst av att ligga inomhus. Tur att vi har en stor hall, ca 15 kvm o att vi lagt in klinker... för det har gett dem en välförtjänt svalka. Vissa dagar har vi till å med varit tvungen att ha en xtra fläkt stående i hallen för att ge hundarna svalka.
När vi varit ute med dom har Roffe ofta lagt sig i Isaacs lilla baby pool, haha ni kan ju tänka er hur det såg ut!!!
Vi har nu 33 dagar kvar till bebis. Hade planerat att gå tävlingslydnadskursen med Roffe i höst, men jag tror att det kommer att bli tajt, så det får bli allmänlydnaden då vi känner oss redo, så får vi ta tävlingslydnaden sedan.. Sen får vi se om det blir nån tävling i framtiden eller inte...
Roffe har kommit in i könsmognaden men det enda som märks av det är att han lyfter benet mot allting o att han blivit mer sprallig o yvig i sättet. Azlan o Roffe är som bröder, men Azlan visar helt klart att det är han som bestämmer. Roffe försöker inte ens klättra i rang. Ibland blir det lite gruff, men Roffe inser fort att det inte är lönt, o ger sig. Roffe är verkligen fäst vid Azlan. När C har varit ute o löptränat med Azlan blir Roffe såååååå glad när de äntligen!!!! är hemma igen, han rusar fram till Azlan o slickar honom i mungipan!! Så de har verkligen glädje av varandra. Och Azlan blir som valp på nytt o springer o de busar här ute. De trivs verkligen ihop.
Roffe har fått börja följa med när C springer, men det blir inte lika långa rundor som Azlan får följa med på, han är lite för ung ännu, vi vill ta det lugnt o bygga upp honom sakta med säkert.
Vi är enormt glada över våra otroligt fina hundar som vi fått äran att äga.
Tack Kennel Rottrobis!
Nu ska den gravida mamman lägga sig i den nyss renbäddade sängen o vila tills resten av familjen kommer hem.
Ha de!
